Mamma Mia! Vilken vecka.....

Den första roliga saken som hände var på tisdagen då det var Internationell matlagningskurs. Vi var sex deltagare som lärde oss laga asiatisk mat denna gången. Mycket gott och snabblagat!

Under tiden som vi lagar mat börjar sms och mail komma. Det är demonstrationer utanför vårt bostadsområde och skolan. Vi gör klokt i att stanna inne och låta Ayis eller chauförer handla och hämta våra barn på skolan om det skulle behövas. Blir ganska så nervös när man är nere i stan och man har ingen aning om hur det är där hemma. Min Ayi skulle ändå hämta Gustav men jag tycker det är lite olustigt om dem ska gå hem om det är demonstrationer på vägen. Jag får Jonas att åka till skolan och hämta upp dem och då är det inte ett spår av någon demonstration. Då känner man sig lite dum;). 

Men hellre safe than sorry....

På vår väg hem efter matlagningskursen körde vi igenom en demonstration. Det gick väldigt lugnt till och massvis med poliser överallt.

Demonstrationerna har att göra med dessa öar utanför kusten som kineserna anser som sina och detsamma gör japanerna...

 

I fredagskväll åkte svenska Nanjingfruarna ner till stan och åt på teppanyakirestaurang. 

Mycket gott och trevligt!

Därefter gick på och sjöng lite kareoke på KTV. Vi fick ett stort rum och oj vad vi sjöng! Och skrattade! 

Här har vi Sussie och maskoten....

Detta kort tog jag på övervåningen av vårt rum. 

För en månad sedan såg jag någonstans att musikalen Mamma Mia! skulle spela i Nanjing. Tänkte att det skulle vara så roligt att få se/höra den på kinesiska. 

Tyra, en av dem svenska ungdomarna satt barnvakt. Vi var borta hela eftermiddagen och killarna hade haft det så roligt hemma.

 Känns så skönt! 

Det kommer bli fler utflykter utan barn hädanefter. 

Det var en upplevelse att bara vara i salongen. Även fast det var 15 minuters paus i mitten så var det en en väldig aktivitet på kineserna under hela föreställningen. Dem gick på toa, pratade i telefon, gick o handlade chips och dricka....

Veckorna går så fort!

Hej!

Jag har total skrivtorka! 

Veckan har innehållit:

* En förmiddag om hur och vad dem yngre årskurserna lär sig. Som jag förstod det så jobbar dem i perioder. T ex nu jobbar dem med hur folk bor och jobbar. Dem får besöka ställen där folk jobbar, dem bygger upp miniatyrmodeller av glasspinnar, ja...summan är att dem jobbar några veckor med samma tema i alla ämnen så dem får en helhetsbild. Mycket bra tycker jag!

* Skräddaren kommer hem till oss och syr upp kläder. I måndags kom han tillbaka med lite klänningar till mig, skjortor och kostym till Jonas och skjortor till barnen. Han är väldigt duktig!

* I fredagskväll hade vi trevliga vänner hemma på tacos. 

* Fredag, lördag och söndag var det underbart väder! 

Klarblå himmel, 25 grader varmt och strålande sol. Trodde emellanåt att man var i Sverige....

* Gustav var på gympan i lördags. Hade han inte tyckt att det var så roligt som han nu tycker hade jag inte gått dit. Det är såååå oorganiserat! Tacka vet jag barngympan på söndagar i Mosås! Här är det tänkt att en förälder är supervising, alltså hjälper läraren att hålla koll och se till så att barnen gör det dem ska. OCH vi har fått schema på när man är supervising parent MEN dem lyser med sin frånvaro...Som tur är  finns det ju alltid några föräldrar som ändå finns till hands...

* Idag söndag var Jonas med och spelade fotboll. Det är några pappor som träffas på onsdagkvällar och tränar och så ibland spelar dem match. Idag spelade dem mot lärarlaget men tyvärr förlorade dem :(.

* Efter fotbollsmatchen åkte vi ner till ett ställe som heter Confucius Temple, Fuzi Miao. Det är ett tempel med massor av trevliga små affärer och trånga gränder. Hit kommer vi åka många gånger.

Tror bilderna talar sitt egna språk....

Vi hörs nästa vecka!

Den där Johnsongenen

Tjillevippen på er!

Som ni vet har jag och barnen varit ensamma denna veckan. Jonas har varit en sväng till Lettland och Sverige.
Eller ensamma och ensamma...Nä...vi är verkligen inte ENSAMMA.
Vi som bor här är som en stor enda familj. Är det någon som är ensam så ser vi till att den personen inte känner sig ensam iallafall. Sen är det upp till personen om man vill ta emot eller inte.
Det finns inte en chans i världen att en dag går utan att man har haft kontakt med någon vän här OM man inte själv vill. Det är en helt fantastisk känsla som alla borde få känna på.
Jag ska komma ihåg detta när jag flyttar till Sverige. Att bara ta sig tid att fråga hur en annan människa mår om man kan underlätta på nåt sätt om man märker att nån mår dåligt.
Det är kanske lätt att sitta här å säga när man inte gör så mycket annat. Det är väl klart att det är annat när man jobbar och stressar...Men det kanske är då man behöver det mest?
Oj, så filosofiskt det där blev! Hej å hå!

Jo, Johnsongenen...
Den har väl funnits i släkten Johnson (som jag då kommer ifrån) alltid men jag märkte den först hos min nu 22-åriga brorson (inga namn...vill inte hänga ut nån...;)). Den finns i mina bröder också och vår pappa och hans bröder å ja....våra förfäder (och lite i mig) men jag var mitt upp i det när vi växte upp så jag tänkte inte på det förrän min brorson visade det. 
Ska inte bara hänga ut min äldsta brorson. Genen finns i hans bröder och deras kusiner också.


Den här genen har säkert fler namn. Det finns säkert varianter i andra släkter.

1. Genen är medfödd. Alltså INTE brist på uppfostran. Som man lätt kan tro.
Det kan handla om en full fruktskål. Det är bara att kasta sig handlöst över och strunta i om nån annan får nåt...Ta medans det finns annars får du inget! Oavsett hur många gånger man säger till sitt barn att lugna sig så är allt som bortblåst i denna stund.

2. Uppfinningsrikedom. Både bra och mindre bra. Hugo har ända sedan han var riktigt liten skruvat sönder ALLT. Han vill se hur det ser ut inuti. Han testar att rita på väggar. Han ska testa ALLT!
Alltså, jag måste vara med honom hela hans vakna tid för att vara säker på att han inte testar saker som han inte borde. Detta är otroligt enerverande!

3. Ständigt detta bråk/tjafs med syskon (i detta fallet Gustav). En retssticka utan dess like! och nä, det är inte bara Hugo utan Gustav kan han med. Det är frustrerande att det ska bråkas och tetas hela tiden. Min svägerska (som är mamma till den äldsta brorsonen och även hans två bröder) uttryckte det så bra: Bröderna bråkar med varandra men står enade mot yttre hot. Det är nog så det är nu på skolan för Hugo. Han vill veta vart Gustav är hela tiden och ta hand om honom. 

4. Jäklar anamma. Detta har jag ännu inte sett så mycket av hos mina barn. Tycker Hugo mest blir tjurig om han inte får som han vill, inte direkt så att han jobbar hårdare för att få det han vill. Detta kanske kommer med åren.

5. Energi. Mina barn är som duracellkaniner. Hade dem kunnat klättra på väggar och tak hade dem aldrig varit på golvet. Säkert! Så jag är väldigt glad att mina barn stupar i säng (oftast) vid 19.00 tiden. Skulle aldrig ha orkat ha dem uppe till 20,21 på kvällen. 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna genen, men det får räcka för idag.
I helgen var Gustav på sin gymnastik och Hugo...nä...ingen simskola...Han vill verkligen inte gå i simskola. Det tjänar ingenting till att tvinga honom. Funderar på om man skulle träna simning med honom varje lördag när Gustav är på gympa...Hmmm vi får se.

Igår hade Nanjing International Club sin grillfest. En trevlig tillställning, men eftersom Johnsongenen var så påtaglig så stannade vi en timme och sen knallade vi hem till vår lilla vrå.

Nu får det nog räcka!

Ha det så gott alla, Kram

I fredags var det pingvindag på skolan. Alla uppmanades att klä sig i svart och vitt för att visa skolans anda! Amerikanskt så det förslår....

Gustav har fått sin badmössa och glasögon. Han fick även byxor. 

Mysiga bröderna i biorummet i lördags morse.

Jag förstår mamma. Det är jobbigt att inte jobba....

Hej!
Ja, det är väldigt lätt att leva i denna bubblan. Man vänjer sig lätt vid att fylla upp dagarna med saker som i det vanliga, normala livet anses som lyx.

En dag när jag var helt slut av varmt väder, motion och någon ytterligare aktivitet så sa Hugo till mig...-Jag förstår mamma. Det är jobbigt att inte jobba...( därav rubriken).

Denna veckan har bara innehållit mycket (nästan stressigt) trevligheter!

Varje morgon börjar med att jag åker med Jonas och pojkarna till skolan och när vi har lämnat dem går jag en 2 timmars power walk. Ibland ensam men oftast är det minst en till. Mycket trevligt!

Beroende lite på vad vi gör efter träningen så duschar jag antingen hemma eller på skolan. Runt skolan finns det mesta nämligen. En dag gick vi på pedikyr och en annan dag manikyr. Därefter äter vi lunch runt skolan eller i skolans cafeteria.

En gång i månaden har vi svenskfika. Då träffas vi hemma hos varandra, fikar och har det mycket trevligt! Eftersom man är så långt ifrån släkt och vänner i Sverige så är dem här träffarna ovärderliga.

Fram tills i onsdags så var jag låst efter 12.30 då jag hämtade Gustav på skolan. Min Ayi (hemhjälp) fick nämligen passerkort till skolan så hon kan hämta Gustav. Det innebär att jag har (om jag vill) fram till 15.00 att göra vad jag vill. Gustav älskar Ayi! Han leker hellre med henne än med mig så ni förstår att han blir jätteglad att hon hämtar ibland.

Jag har börjat med kinesiska. I onsdags satt jag uppkopplad mot Sverige och distanskursen i nybörjarkinesiska. Det är inget lätt språk, men roligt! Varje onsdagskväll mellan 20-22 ska jag gå kursen och därimellan är det självstudier.
Den 10 september börjar min andra distanskurs. I specialpedagogik. Hoppas den också blir rolig och givande.

Hur går det för Hugo då? Jo, det verkar som om han börjar komma in i det och ja, det kommer lite tårar ibland, men det känns som om det går bättre. Han kom hem en dag med ett kärleksbrev från en klasskompis och i fredags hade han fått diplom för att han var The learner of the week....KUL! Sen vet jag inte riktigt för vad...Det står Principled...Jaha...principfast...hmmm...

Nu har Jonas åkt till Sverige och Lettland. Han blir borta i en vecka. Det kommer bli tomt, men vi kan inte vara på nåt bättre ställe igentligen. Ett kontaktnät på 25 personer med i princip gångavstånd och hemhjälp och chaufför. Plus inget jobb att behöva vara pigg på.....

Vi får väl se vad jag skriver om en vecka!

Tjingeling!

Dansa pausa....

Japp, det är nog en bra liknelse hur det är här egentligen...

Alltså...det rullar på ganska bra och så rätt som det är så händer nåt och då är det bara att ta ett djuuuuupt andetag och tänka....

Det löser sig...

Det tar tid men DET LÖSER SIG!

Om man inte har lärt sig nåt annat när man åker härifrån så är man iallafall expert på krishantering.

Första veckan var ganska tuff med allehanda problem som uppstod och det är inte helt hundra ännu. Men det kommer bli bra...PAUSA...

Veckan som var var också ganska tuff. Jag tror att alla som har barn vet vad jag pratar om. 

Det är inte lätt att börja i en ny klass.

Dessutom på ett språk som man inte förstår.

Dessutom med ingen som helst inskolning.

Här är det 10 minuter och sen hejdå...

Jag litar på att lärarna här vet vad dem gör. Det är expat ungar som går i skolan och dem går här 2-3 år. Några längre. Det kommer nya elever ständigt och dem vet vad barnen går igenom. 

Dem mixar klasserna inför varje läsår så eleverna får nya klasskompisar. 

Det skär i hjärtat när ens barn gråter.

Det har varit mycket tårar både från pojkarna och även i smyg från mamman. 

Men det löser sig. Det gör det alltid.

Gustav går i PreK. Nåt mellanting mellan förskola och skola. Dem börjar 08.00 och slutar 12.45. 

Dem lär genom att leka. 

Fröken skickar mail VARJE dag med bilder och information om vad dem har gjort under dagen. Ambitiöst men väldigt roligt att läsa. 

Gustav verkar komma in i detta snabbare än Hugo och verkar inte bry sig så mycket om att dem pratar engelska. 

Hugo går i Grade 1. Dem börjar också 08.00 och slutar 15.00. Det är lite mer skola. Han har det lite jobbigt och är fortfarande ganska osäker. Men det blir bättre och bättre. 

Vi försöker åka ut iallafall en dag i helgen. Oftast händer det saker på skolan på lördagar så söndagarna ska vi boka chauffören och åka ut och upptäcka saker. Idag åkte vi till en tygmarknad och köpte tyg. 

På tisdag veckan som kommer, kommer det en skräddare hem till oss och ska sy upp lite kläder. 

Ska bli spännande! Det är bara Jonas som har gjort det så de tär premiär för Hugo, Gustav och mig....

Därefter åkte vi till ett köpcentrum som barnen tyckte var så roligt! Det var mycket fontäner och vatten som fick lite liv när det spelades musik. Hit kommer vi åka fler gånger. Aquacity hette det...såklart!

Hoppas veckan bjuder på mycket dans....Det har nämligen varit en hel del PAUS...

Nu åskar det och blixtrar som värsta nyårsafton. Tv-n la av så this is it! Ses nästa vecka......

En sommar i Sverige...

Nu så ska jag försöka summera sommaren.

Vi kom till Sverige i midsommarveckan. Eftersom jag var ensam med barnen tänkte jag att det kunde vara skönt att få lite hjälp så då bodde vi ute hos mina föräldrar på Stocken, Orust några dagar. 

Det var ett mycket bra beslut eftersom jag var vimmelkantig i flera dagar efter flygresan. 

Skönt att bli lite ompysslad :)).

Vi var hos min storebror Anders m familj och deras vänner på midsommarafton i Ellös och på kvällen hos min moster på Stocken.

Jag och barnen åkte ut till Brodalen på midsommardagen och inväntade Douglas (!!!) som skulle komma ner med mina svärföräldrar.

Ok, min Hund funkar så här: När jag bara har varit borta en helg från honom så totalt ignorerar han mig så mina förhoppningar var inte så stora att jag skulle få stora överfallet. 

Han var glad iallafall (sen om det var åt mig eller nåt annat...). JAG var iallafall överlycklig att träffa honom igen!

 Helt underbart att ha honom liggandes på mina ben på natten igen...

Detta fenomen gör lite ont i hjärtat faktiskt. Douglas kryper GÄRNA upp i Johannes knä men jag får närapå dra upp honom i mitt....På ett sätt är det ju jättebra för då saknar han mig nog inte så mycket. 

Ett annat exempel var när jag, pojkarna och Douglas åkte upp till Örebro och sov över hos mina svärföräldrar (där Douglas numera bor). Han kändes så hemma där! Klart det känns lite hårt men det är en lättnad att se det med egna ögon....

Vi spårade lite i skogen. Jag släpade runt en älgklöv och dagen efter fick han gå spåret och OJ vad duktig han är! Det är lite synd att jag inte har möjlighet att spåra mer. 

Det är ju inte för intet han är viltspårchampion :))

Detta är en hunds vy över Dalen, Fisketorp. Han verkligen ÄLSKAR att ligga och titta ut över vyerna. Här går han alltid lös och och han mår så bra!

Barnen badade en gång i havet i sommar....

Här vid Kålleröd

Gustav kom på att magen kunde prata också....

En mycket trevlig sommarfest hade vi i regnet! Vi var drygt 30 stycken under ett stort festtält. Våra vänner från Mosås var med och det var jätteroligt! Det blir en repris nästa år, var så säkra....

Den sista veckan besökte vi äntligen SÄMSTAD. I BRASTAD är vi ju jämt och handlar m.m, men vi hade inte varit Sämstad. Det var ett litet fint samhälle med minigolfbana och trevligt folk. 

Gustav körde sin egna lilla stil...Allt funkar..;))

Första veckan i Najing går verkligen i Kinas tecken! (ha, ha fyndigt där..;))

Tror det var i mitten av veckan som jag anmälde lite fel i huset som vi upptäckte nu när vi kom tillbaka. 

Dels har vi bara väldigt varmt vatten eller väldigt kallt vatten. 

Detta var redan när vi flyttade in men i våras sprang det hantverkare här hela tiden ändå så till sist orkar man inte rapportera fler fel. 

Men NU tänkte jag eftersom jag hade en del andra grejor också. 

Dem som skulle fixa vattnet kom hit på onsdagen bytte plats på nåt, så nu skulle det fungera. 

Då var det bara så att på kvällen hade varmvattnet helt försvunnit. 

På torsdagen kom dem och skruvade sönder hela varmvattenberedaren och hittade felet! 

En liten givare som bara skulle bytas. Fine! 

Men han som hade skruvat sönder hade ingen ny givare med sig så han skulle fixa detta på fredagen. 

Ok...Jag väntade hela fredagen och tänkte jag skulle besöka skolan, men jag hade inte duschat på flera dagar så....klockan 16.00 kom dem och "fixade" detta. 

Det är ju bara det att dem hade tydligen glömt bort det ursprungliga felet och åtgärdade bara så vi fick superhett varmvatten IGEN! Ja, ni förstår?! Det är inget lätt land....

Idag 13/8 var det första dagen på PreK för Gustav. Han grät en hel del, men han hade nog haft ganska kul i allafall. 

Mina tappra hjätar....

Hugo fällde väl några tårar idag men han hade också haft roligt med kompisarna.

En ny fas börjar ju även för mig. Från att ha varit relativt uppbunden med Gustav så har jag nu 4 timmar fri lek varje dag. Känns superkonstigt. 

Om några veckor börjar jag plugga på distans så dem där timmarna kommer gå väldigt snabbt är jag rädd. 

Är väldigt glad över alla nya vänner jag har fått här! Idag har jag träffat både nya och nygamla och alla är lika fantastiska att umgås med! Hoppas man kommer hålla kontakten med många av dem när man inte bor här längre.

Ha det nu så härligt alla och ta vara på dagen!

Tillbaka i Öst

Hej!
Tänker bara skriva lite kort....Blir längre en annan dag.

Nu är vi, efter en härlig sommar i Sverige, tillbaka i Nanjing!

Livet börjar så smått återgå till det normala, eller normalt och normalt?
Jo, för att vara Kina är det normalt.

Nu ränner det hantverkare, landlord och tolk här igen...

Igår hade jag en del klagomål....
En vägg har spruckit, vattnet blir ALDRIG ljummet och den förr så fina häcken är halvdöd....
Resultatet idag är att vi inte har varmvatten alls....

Ingenting förvånar mig längre men jag vet inte om jag vänjer mig.

Nepotism, skriver mer senare!