På natten....

kommer de bästa inläggen!
Denna veckan har jag varit vaken mycket på nätterna på grund av nån infektion i kroppen. Då har jag tänkt på många saker som jag så klart inte kommer ihåg nu, grrrrr. T ex många bra tankar om inlägg till bloggen.
Jag vet att när jag tyckte som mest synd om mig så blev jag arg. Arg för att jag hade samvete att tycka synd om mig när det finns många människor som har det mycket, mycket värre! Jag mindes tiden när jag var 12-17 år och mina knän hoppade ur led titt som tätt och jag var arg och frustrerad på speciellt pappa, för det är därifrån jag har ärvt knäna. Jag minns då att de i sann föräldraranda sa: Anna-Maria, det finns de som har det värre....Ja, ni förstår hur det tog i en tonårskropp....Just det, jag blev ännu argare och kunde inte förstå hur de kunde vara så okänsliga.
Nu förstår jag faktiskt bättre även om jag tycker synd om mig när jag har ont. Jag förstår att det finns de som har det värre och jag värdesätter det jag har. Sen kan man ju alltid värdesätta livet när man är frisk lite oftare....
Men, men även om jag fortfarande känner mig krasslig så känns det som om det strax vänder...

Veckan har som sagt segat sig fram i sängen.
På förmiddagen i tisdags (samma dag som jag sedan blev sjuk) var jag hos skomakaren för att hämta mina skor. I sann kinaanda så var båda paren inte färdiga. Mina boots blev ok. Trodde det skulle vara lite mer hantverk bakom men det kändes som om han hade tagit ett inlägg och lagt under innesulan och limmat. Nåja, mycket snyggare än de som görs på sjukhuset i Sverige i alla fall....Få se hur finskorna blir.....

Sen har jag som sagt legat i sängen eller soffan hela veckan. Ayi har hämtat barnen på skolan. Det är en otrolig lyx att man kan vara sjuk samtidigt som allt runt omkring blir gjort:)).

Vi har haft korn på ett par hus i Örebro denna veckan också. Till och med varit med i budgivning.
På ett av husen ledde vi men huxflux stod det sålt. Vi fattade ingenting. Jonas ringde mäklaren som förklarade att en budgivare som inte varit med innan ringt och lagt ett bud på över 2-300 000 än det som vi lagt. Och köparen godtog det....Kändes snopet men köparen bestämmer....
Det kommer säkert fler hus.

Det gick väl sådär i veckan med min vikt... Motionsblogg

Nu ska jag leka svenskfröken till Hugo som vill ha hjälp med sin blogg! Hugos blogg
Å ja, just det inga bilder idag....

Ta vara på tiden...

Om ett år kommer nog denna overkliga bubbla kännas väldigt avlägsen. Tänk att man har fått möjlighet att ta två sabbatsår från verkligheten. Det har varit mycket upp och ner men jag skulle verkligen inte velat ha detta ogjort! Jag kan nog säga att jag som person har förändrats till det bättre och fått uppleva hur det är att vara invandrare i ett land där man inte kan göra sig förstådd och där kulturkrocken är maxad. Men ändå tur att jag har pluggat på distans för även om det är en lyxtillvaro att inte behöva jobba så blir det tråkigt i längden att inte fylla dagen med nyttigheter. Nu har jag 7 månader kvar av detta äventyret och ska försöka ta vara på tiden.

Veckan var väl ganska vanlig. Har kommit igång bra med nya området på distanskursen. Bland annat ska jag intervjua några personer och jag är glad att jag har så samarbetsvilliga kollegor som snabbt svarade på frågorna och skickade tillbaka dessa! Så veckan som kommer ska jag bara sammanställa svaren och analysera.
 
I måndags jobbade jag med frågorna som mina kollegor svarade på.
På tisdagen spärrade de av den stora vägen mellan bostadsområdet och skolan 9.00-14.00 så skulle man över vägen mitt på dagen fick man gå en omväg.
Jag och Anna tog tunnelbanan ner till HM och när vi kom tillbaka fick vi konka våra cyklar ner och upp för trappor men det gick ju bra det med. Vi blev bjudna på lunch hemma hos Christel, Mycket gott!

På onsdagen hade Hugos klass musikuppvisning. De visade upp danser och sjöng typiska sånger från olika länder. Det är så roligt att ha möjlighet att kunna komma och titta på sånt.

På torsdagen fick jag min man som lunchdejt. Han hade varit i närheten på möte och det var inte lönt att åka till jobbet för ett par timmar på eftermiddagen. Så trevligt så:)). Gustav hade med sig en kompis på eftermiddagen så jag fick en lekledig eftermiddag ;)

Fredagen började med träning och sen massage. Jag har fortfarande ont i ryggen till och från så det var skönt med massage. Jonas kom hem när barnen hade slutat eftersom jag och Hugo hade äntligen bokat in en hotellvistelse! Bara han och jag. Vi vann det på sista balen vi var på och eftersom det är lite trixigt med barnvakt på natten så tog jag med mig Hugo. Jonas och Gustav hade haft det mysigt hemma. Jag och Hugo började med att gå ner till hotellpoolen för att bada. Har inte sett Hugo simma på länge och blev glatt överraskad när han vant slänger sig i djupa poolen och simmar och dyker ner till botten om vartannat!
Därefter gick vi till restaurangen på hotellet och åt hamburgare. Hotellet som vi bodde på heter Intercontinental och är Nanjings högsta byggnad....Jodå sa att...:) Sa jag att jag är höjdrädd?...Inte , jo så är det...:)
Vårt rum låg på 62 våningen med en jättefin utsikt och restaurangen låg bara på 45 våningen...Huvva!
Men jag övervann min rädsla på nåt sätt och tänkte inte så mycket på det till sist...
När vi hade ätit gick vi till rummet och kollade på film och åt godis. Riktigt mysigt!

På morgonen åt vi en underbar frukost. Sen väntade vi in resten av familjen som skulle hämta oss. Vi åkte till tygmarknaden och sen vidare för lunch.

Både lördageftermiddag och söndag har vi bara slappat och myst.....

I fredags hittade Camillas ayi tre stycken små hundvalpar utanför området i en papperspåse. Otroligt söta svart/vita valpar. Funderingarna har gått fram och tillbaka om man inte skulle kunna adoptera en liten en men man kommer inte ifrån att det är hittehundar som man inte vet ett skvatt om. Vet inte vilka raser som är inblandade eller sjukdomar m.m...Jag hoppas att någon förbarmar sig över dessa...Så söta...Dessutom har vi pratat om att skaffa ytterligare en springer spaniel när vi flyttar hem. Det är ju den rasen mitt hjärta klappar för.....

Idag var det debut för Hugo att blogga. Fram tills nu har han haft friidrott som en aktivitet efter skolan på måndagar. Han har tyckt det varit roligt men nu kände han att han inte ville ha någon aktivitet efter skolan. Då gjorde vi en deal med honom. Eftersom svenska språket blir väldigt eftersatt i skolan när vi bor här, så är det ju viktigt att han får det hemma. Vi pratar svenska hemma men vi märker att han har svårt att läsa och skriva på svenska.
Dealen var då att han en eftermiddag i veckan ska skriva i sin blogg. På svenska. Han började idag och tyckte det var jätteroligt men svårt att få till orden. Hugos blogg

Ni får ha en härlig vecka!

Min motionsblogg

God mat

 

 

Han skulle kunna bada i flera dagar om det gick

 

Högt

 

Så här ser hotellet ut

 

När Hugo badade passade jag på att läsa...

 

En av de tre valparna

Det räcker nu!

Nu får det banne mig vara nog!
Det börjar tära på psyket om inte annat. Trött och ont i huvudet har man nästan jämt när det är så dåligt....Fattar inte att det inte blir bättre. Kanske jobbar de på att lösa problemet men jag vill se en förbättring väldigt snart!
Men å andra sidan har vi inte det värst men det är tillräckligt jobbigt.....


I flera veckor har det varit skyhöga värden men i natt var det tillfälligt bra eftersom det regnade....


Och för att ni ska förstå hur illa det egentligen är så kan jag tala om att det i Sverige är som värst luftförorening på Hornsgatan i Stockholm. Och värdet ligger på dryga 20.....

Men tjo och tjipp! Vi har ju möjlighet att flytta till bättre luft vilket många andra i detta landet inte har.

För övrigt har det varit mycket som har hänt i veckan. Ser just nu på CNN och inslag efter inslag om Tyfonen Haiyan som dragit in över Filipinerna och nu på väg mot Vietnam. Fruktansvärt! Man har det ganska bra... Ska inte klaga! I eftermiddag tittade jag på "Så mycket bättre" och grät med de andra när Ken Ring berättade om sina livsöden. Det får en att tänka på hur ett samtal kan förändra en persons bana i livet. När Sverige i princip stängde dörren för honom och hans syskon och sa att de kunde stanna i Kenya hos sina släktingar. Men han hade växt upp i Sverige och hade ingen anknytning i Kenya. Tror han bara var 13 år ....Hur kan det få fungera så? Otroligt att han är (verkar) vara en sån sympatisk person trots allt....Får en att tänka på att sånt som jag kanske säger till andra kan få oanade konsekvenser för den personen.......
Ett annat livsöde som jag följer är en kvinna som verkligen inte har haft det lätt i livet. Tror jag har skrivit om henne förut. Hon fick cancer för drygt ett år sedan och hon skriver om vägen tillbaka. www.cannolisblogg.se

Veckan började med ett besök på SOS kliniken för Gustav. Han har dragits med en hosta ett längre tag och vi kände att han behövde en bra hostmedicin så att vi alla skulle få sova på nätterna.

Gustav älskar att leka! Och det är inte så lätt att leka med honom då han regisserar allting in i minsta detalj..
Två robotar (chefen och hans vän=jag) ska rädda staden mot de dumma. Jag flyger till staden och börjar fajtas. Ropar på chefen som kommer och hjälper till och säger till de dumma (som blir förvånade att chefen kommer eftersom de trodde han var död) " - Inte så fort, dumma! Sen börjar alla slåss och vi vinner och de dumma åker in i fänghuset som vaktas av Spiderman. Spiderman somnar eller råkar gå på toa så de dumma rymmer till staden igen...och så där håller det på! Om och om igen....

 

På onsdagen följde jag med Hugo klass på Field Trip. Vi började med att åka tunnelbana en hållplats. Sen skulle de fylla i vilken riktning de gick emot. De använde kompassen på iphones, Ipads...
Riktigt roligt att följa med klassen och vilka ungar! De var så duktiga och gjorde det de skulle.



Jag skulle hålla koll på Hugo och Max.

 

På torsdagen höll skolan stängt eftersom det var utvecklingssamtal med lärarna hela dagen.
Först gick vi till Hugos fröken. Det var bara goda ord och han var ambitiös och duktig. Mycket roligt att höra! Nu ska vi träna Hugo på att inte bli så orolig om det händer oväntade saker. T ex så stressar han upp sig om han råkar tappa bort pennan eller om klassen ska byta klassrum....Dessutom ska fröken hjälpa honom vidga sina kompisvyer. Han har sina utvalda svenskkompisar och blir ensam de dagarna som de inte är där så fröken ska hjälpa honom att leka med andra kompisar framöver. Vilket han tyckte var en bra idé själv.

Efter Hugos möte gick vi till Gustavs fröken. Han har fortfarande svårt att koncentera sig på det han ska men det blir bättre och bättre. Han är väldigt omtyckt av både fröknar och klasskompisar. Vi fick se hans förbättringskurva när det gäller att skriva. I augusti kunde man inte se att det var Gustav han hade skrivit och i september kunde man se en antydan till hela namnet. Och i oktober var det jättefint!

Jag är så stolt över mina pojkar.

I fredags var det skola som vanligt och jag åkte och besökte skomakaren för första gången. Det var lite knivigt att förklara att jag ville ha höger klack 2 cm högre än den vänstra eftersom mina ben ju är olika långa. Jag beställde ett par finskor och ett par lite mer vardagsskor. Blir det bra blir jag riktigt lycklig! Är ju inte så bra för min rygg att gå sne, även om jag nu lägger i iläggssulor för att höja upp....

På lördagen hade vi trevlig samvaro med trevliga vänner och Hugo hade en kompis som sov över.
Söndagen blev riktigt slapp och skön. Jonas fick bullar av barnen på Fars Dag som jag hjälpte till att baka.

Ha en trevlig vecka!

Glöm inte min motionsblogg!

Gustav blandar svenska och engelska hejvilt inne i meningar...

Jag vill göra detta first.
Jag har gjort detta allready.
Hugo let mig inte vara med.

Livet rullar på...

Känslan av att vara bortglömd.

Man är liksom inte med på samma villkor längre. (och hur ska man kunna det när alla vet att man inte kan följa med ut på krogen eller ut på lunch m.m?)
Vet inte hur det var förr när internet och Facebook inte fanns. Men då visste man inte riktigt heller vad som hände.
Nu är man relativt uppdaterad vad som sker "där hemma" och det gör ont. Man vet vad vännerna och släkten pysslar med men man är inte delaktig. Det gör ont. Även om man inte skulle vara med på Facebook eller läsa Aftonbladet på nätet så skulle man ju ändå veta att det fanns....

Jag vet inte men jag har nog fått en insikt som jag tar med mig när jag flyttar tillbaka till Sverige.
Nog om detta;)

På måndagen åkte Jonas till Shanghai på jobb. Alltid lika trist när han åker iväg men det är väl en bra sak att man saknar någon? Såg honom igen sent på torsdag kväll...

Barnen och jag myste på måndagen. Hugo har ju en halvtimmes läxor varje dag så det är lite att pyssla med.
På tisdagen följde Gustav med Philip hem på kalas. Mycket uppskattat! Och Hugo tog med sin bästa kompis Adam hem och när jag skulle gå och hämta Gustav följde Hugo med Adam hem för lite mer lek.

På onsdagen skulle jag gå upp ur sängen som vanligt när det knäckte till i svanken. Trodde jag skulle svimma så ont det gjorde. Men pojkarna kom iväg till skolan, fråga mig inte hur men det gick. Jag tog en stilla promenad hem och bäddade ner mig i sängen och där stannade jag. Istället för den alltid så trevliga svenskfikan så fick jag ligga i sängen.... På eftermiddag hämtade jag barnen full med medicin i kroppen. Gustav skulle ha med sig en kompis hem så jag hade redan planerat att chauffören skulle hämta oss vid skolan. Hugo följde med Adam hem.

Torsdagen och fredagen var även de sängliggande....

På lördagen var vi bjudna på en riktig oktoberfest här i Nanjing. Trist att min rygg inte klarade av nån fest och dessutom blev Gustav sjuk under natten till lördag. Så det blev en lugn hemmakväll istället.

Min fina Hydroscandtårta som Jonas fick med sig till jobbet när han fyllde år...

Hugo fick ett diplom i fredags i skolan. Han är en THINKER.

motionsblogg
Kram på er!

Dipp

Dippen kom senare i år än förra året.
Jag tycker att det har varit bra sedan vi kom tillbaka efter sommaren men förra veckan kom dippen när det mesta var skit.
Jag drömde på natten att Douglas blick hade blivit så gammal och hela han var så grå. Det kändes också som om vädret gick från sommar till höst över natten och det var riktigt ruskigt ute. 
Luften här har varit väldigt ohälsosam ett längre tag och det gör att jag blir trött så det är inte så konstigt att man mår skit när allt kommer samtidigt.
Nu känns det lite bättre igen.

Det var en stressig vecka med mycket som skulle bli gjort. Behövde fixa och greja till Jonas födelsedag, plugga och träna och lite därimellan......Men det gick!
På fredagen fyllde Jonas år och jag och barnen sjöng för honom på morgonen. Jag hade gjort en stor tårta som han tog med sig till jobbet för att bjuda på. Det var mycket uppskattat! Och kineserna skäms inte för att ta stora bitar....
Jag och barnen fikade när de kom från skolan. 
På kvällen var det dags för halloween på skolan. Det var trevligt. Sen blev det middag på Bellini. 

På lördagen var det Las Vegas kväll. Det var välgörenhetsorganisationerna som anordnade en trevlig kväll med poker, blackjack, roulette m.m. 
Det var väldigt trevligt och lilla jag fick pris för bästa klädsel! Jo, jag tackar jag! Det var den gröna av klänningarna som jag sydde upp i Shanghai så det var roligt. Var nämligen i valet och kvalet om jag skulle ha den men när ska jag annars ha den?! I Sverige kommer man knappast på tillställningar med balklänningar...

På söndagen gick barnen Trick or Treat här i området. Jonas följde med de under tiden som jag lagade Jonas något försenade födelsedagsmiddag.

Förrätt: Parmaskinka, päron (melonen var slut på affären) och vitlöksbröd.
Huvudrätt: Parmainlindad oxfilé med potatisgratäng, beasås och svampröra. 
Efterrätt: Chokladfondant m hallon och grädde.

Det var uppskattat av både Jonas och Hugo. Gustav ville hellre ha korv och pommes så det åt han :)).

Nu är jag gräsänka några dagar då Jonas är på mässa i Shanghai. Det blir nog fullt upp här hemma ändå.
Motionsbloggen!

Gustav tyckte jag såg ut som en prinsessa...;)

Skräckinjagande?!;)

Ni får ha det så gott!

När det inte blir som man vill...

Så finns det säkert en anledning till det.
Huset som vi tyckte var så bra såldes före visning och det var kanske lika bra det för det skulle bli ganska kostsamt att bygga ut ändå. 
Jag är helt säker på att det perfekta huset kommer förr eller senare. För ärligt talat så behöver det inte komma innan vi ska flytta hem. Under sommaren bor vi i Brodalen och sen kan vi flytta till en hyreslägenhet tills vi hittar ett hus...

Här i Nanjing har hösten kommit. Det är lite kyligare vindar nu även om det kan bli drygt 20 grader varmt på eftermiddagen. 
Många skriver på Facebook om Sveriges mörka tid och kalla höst och nyss också den första halkan.
Antingen (och förmodligen) har jag glömt bort att även jag tyckte det var jobbigt för när man sitter här och läser vad som skrivs i tidningar och på Facebook så tänker jag bara- Vad lyckliga ni är som kan andas den härliga kalla luften! Och vad lycklig jag är som förr eller senare kan flytta till Sverige igen. Det finns väldigt många på vår jord som inte har det valet. Det är fantastiskt bra i Sverige!
Idag har det varit en fin dag men luften är unhealthy så man sitter helst här inne....

Jonas var i Beijing tisdag till onsdag denna veckan och jag pluggade och tränade som vanligt. I fredags åkte jag och Camilla till Shanghai. Det är väldigt trevligt att kunna komma dit över dagen med snabbtåget. 
Vi besökte blomstermarknaden där det även finns möbler. Camilla köpte ett väldigt fint skåp. Sen åt vi lunch på en mexikansk restaurang. Satt ute och sörplade corona och marguritas...:) Såna här stunder kommer jag ta med mig som minne till Sverige..

Anledningen till att jag skulle dit var för att mina klänningar som jag har sytt upp var klara för att provas. 
Självklart märktes det att jag gått ner två kilo i vikt sen sist så det skulle de justera.
Vi var även en vända på Copymarket, 580. Jag gick bara med som bihang till Camilla. 
Sen tog vi 20.00 tåget hem. Precis lagom!

Hugo har varit snuvig en längre tid och i torsdags började han även klaga på öronont. Han kändes även lite varm så han fick vara hemma. Bokade en tid till en doktor eftersom sist han hade problem med öronen skulle vi kontakta doktorn såfort det kom tillbaka.
På fredagen var jag i Shanghai men Jonas var hemma med honom och åkte ner till doktorn. 
Han fick 2 olika mediciner som han ska dricka 3-4 gånger per dag i en vecka och näsdroppar som han ska ta lika många gånger per dag. Jag tror att de är lite mer frikostiga med mediciner här men det är även viktigt att Hugo blir helt frisk så fort som möjligt. Blir han förkyld igen på kort tid så blir det nog rör i örat sa de...Vi får se hur det blir.

Därför har vi denna helgen varit mest hemma. Vi tog en tur idag, söndag, till en köpcentrum här i närheten. Jag skulle köpa finskor tänkte jag men det fanns inte ett par större än storlek 39...Jag försökte verkligen tränga ner fötterna men måste ha storlek 40.
Får kika nere i stan om det finns.

Ni får ha det så bra så länge....Kika in på min Må bra blogg

Så här trevligt hade vi det i Shanghai!

Angenäma problem

Eller problem och problem.
Det är väl husletandet som är ett angenämt problem.
Vi har hittat huset med stort H. Det är snyggt, totalrenoverat, priset ligger inom vår budget. Ja, det är ett drömhus! Men (och varför finns det alltid ett litet MEN?) det är lite för litet....Och utbyggnad ryms i vår budget MEN (ytterligare ett litet MEN) det får ju inte dra iväg. Vi behöver nog bygga ut 40 kvm på bottenvåningen och lika mycket på övervåningen. De som säljer huset hade fått offert på att det skulle kosta 1,2 milj att bygga ut. Låter mycket och vet inte om det är värt det då.
Vi har också stött och blött om vi klarar av att ha två hus. Vi har ju Brodalen också. Jag vill inte bo i lägenhet, känner mig lite instängd och att köpa ett radhus nånstans som man är halvnöjd med är inte heller nåt alternativ...Så jag trivs bäst lite på landet där mina framtida hundar kan springa och njuta av friheten.
Som skrivet så är detta ett angenämt problem och vi får se vart det leder till...
Och går det inte vägen med detta huset så kommer det komma fler....

Vad har vi gjort i veckan då?
Inte så värst mycket. Mamma och pappa åkte ju hem natten mellan tisdag och onsdag och allt gick toppenbra för de. Är så glad att de har varit här och att de fortfarande är så pigga.

På onsdagen var det pärlkurs igen. Den sista gången. Det har varit riktigt roligt! Ska lägga ut bilder på det jag har gjort så småningom.

På torsdagen blev det träning och plugg och samma på fredagen.

Helgen har varit mindre angenäm..Lördagen började ganska bra, förutom att Jonas åkte iväg till jobbet. Här jobbar man ju in för att man kunde vara ledig mer sammanhängande runt nationaldagen. Barnen lekte och bråkade omvartannat..inget ovanligt...
Tills Gustav kräker ner soffan i källaren...och sedan går han upp till sin säng och sover för att vakna upp och kräka lite till....Han känns varm.
Senare på kvällen provar han att äta lite yoggi men efter någon timme kommer även det upp. 

I morse vaknade han upp utan feber och var sitt vanliga jag. Åt och drack till frukost utan att det kom upp. Och ingen annan i familjen har blivit sjuk så det är bara att hålla tummarna. Det verkar gå magsjuka på skolan så det är fler än Gustav som är drabbade. 

Mina älskade pojkar! Tiden går så fort....

SE Vch Gästgivaregården Douglas
Min älskade Douglas. Jag fick en "pratstund" med honom på skypen och oj vad saknaden är STOR! Vill bara gnugga in näsan i honom och sniffa...*snyft*...Du är på andra sidan jorden. Hoppas du är lik pigg om 8 månader och lever flera år efter det också... Planerna på att skaffa en till hund när vi flyttar tillbaka känns lite mer avlägset...Vill ge ALL min tid till världens underbaraste hund och  hans ( förhoppningsvis många) sista år....

Jag fortsätter viktminskningen.....motionsblogg