Vet inte riktigt hur jag ska få ner alla intryck som jag har fått av resan till kina. Jag ska göra mitt bästa för att det inte ska bli rörigt. Jag hade hoppats kunna lägga in ett foto men det får bli senare när jag har mer tid.
Den 16 oktober påbörjade jag den lååånga resan. Var jag nervös?! Det är bara förnamnet...;).
Allt gick suveränt bra och Jonas mötte mig i Shanghai på måndag eftermiddag (lokal tid).
Han hade precis blivit av med sin Iphone i en taxi på väg till flygplatsen och var helt hispig! Det är verkligen inte som i Sverige när man blir av med saker. Som tur var kunde han låna min och ringa sin konsult som ordnade fram en ny telefon. Under de dagarna hade jag ingen telefon...
Shanghai är en helt underbar stad! Känns inte så stor. Det finns en stor lång shoppinggata och "the bund", som är stråket vid floden....
Hotellet vi bodde på, Sofitel, var hur lyxigt som helst och låg mitt på shoppinggatan. På kvällen tog vi det relativt lugnt. Hotellet hade Happy Hour varje dag, 17-19 och det innebar fri tillgång på öl och vin och ostbricka....Mycket mysigt ;)
På tisdagen hann vi med lite shopping på Copy market innan tåget gick mot Nanjing. Det är 30 mil mellan Shanghai och Nanjing och med High speed train tar den ca 1 1/2 timme. De körde inte maxfart nu eftersom det har varit lite strul med dessa. Men ändå! 30 mil på 1 1/2 timme! Det kändes inte alls att det gick så fort.
Man ska vara glad om taxichaufförerna kan läsa kinesiska tecken (på visitkort och adresskort står det oftast på kinesiska) och att de hittar dit man ska. Vi fick också erfara att ibland passade inte körningen chauffören och då vara det bara att leta vidare efter en villig chaffis.
Men vi kom återigen till ett Sofitel hotell. Detta låg uppe på Purple mountain och såg ut som ett slott! Här fanns ingen Happy Hour dock men en enormt vacker utsikt från rummet.
På onsdagen blev vi upphämtade av konsultens assistent Fiona som skulle följa med oss till de olika skolorna.
Vi åkte först till den Internationella skolan. Man får hela tiden ha i bakhuvudet att det är dyrt att ha sina barn i såna här skolor, 170 000 kr/ år. Det är så lätt att känna sig speciell när man besöker de, men de är såklart väldigt angelägna om att vi ska välja de för då få de in en hel del pengar.
Denna skolan har ugefär 600 elever från 3 år och uppåt. Undervisningen sker på engelska men de har även lektioner i kinesiska. Skolan är väldigt stor med simhall, gym, olika idrottshallar och fik förutom lärosalar sålart.
De här internationella skolorna är ju experter på att profilera sig och ser till att hela familjen ska trivas.
Det återkom ständigt att : - När du har lämnat barnen här på morgonen så ka du gå till gymmet och sen äter du och de andra mammorna lunch i cafeét. Ni kan prata om vad ni ska göra resten av dagen.
Internationella skolan erbjuder också familjeaktiviteter på helgerna.
När vi åkte härifrån hade jag redan bestämt mig.
Mer centralt ligger Britiska skolan. En lite mindre skola. Inte alls så fina lokaler, men de värnade också om familjen så gott de hade utrymme. Skolan ligger inte i så trevligt område, men sättet de jobbar på tilltalar mig och Jonas bäst. De ser eleverna (eftersom de inte är så många). De satsar på matematik. Det gör vi ju i svenska skolan numera också så Hugo skulle kanske ha hjälp av det när han återvänder till sverige om ett par år. Rektorn som var mer eller mindre osynlig på Internationella skolan var här mer ute i undervisningen och hade coffemornings med föräldrar.
Vid det här laget var det kaos i huvudet.
Men, Internationella skolan kunde erbjuda mer för hela familjen plus att det låg i ett underbart område med shopping och restaurangstråk samt nära till bostadsområdet Evian Valley, där det bor många expats.
Vi tittade även på något som hette Eton House. Här var det mer intregrerat och även kineser fick gå i den skolan. Hade det inte varit för att de presenterade det så dåligt och det var trista lokaler m.m så hade detta säkert kunnat vara ett alternativ.
På Internationella och Brittiska skolan får inga kinesiska barn gå. Det har staten bestämt.
Jag blev så beklämd när Fiona som hängde med oss berättade att hennes 3-årige son inte fick gå i en engelstalande skola. Hon själv kunde engelska men inte hennes man eller svärmor. Hemma pratade hon mycket engelska med sin son och blev eld och lågor när jag föreslog att vi gärna kunde träffas med våra barn framöver så mina får lära sig lite kinesiska och då kanske Hugo kan prata lite engelska med hennes pojke.
Tänk att man föds till så olika förutsättningar. Man ska verkligen vara glad för allt!
På onsdagkväll träffade vi två mycket trevliga svenskar som har bott i Nanjing sedan i februari. De har en liten Olivia som är 3 månader. Det var skönt att höra hur det är att bo här från alla vinklar.
På torsdagen blev vi upphämtade igen. Nu av mäklarfirman som skulle lotsa oss till olika hus.
Det var en mycket blandad kompott och allt från lyxkåkar till ruckel....
Det är ingen mening med att beskriva varje hus men vi hittade inget direkt som passade.
Vi bad mäklaren ta fram fler objekt utifrån våra önskemål tills nästa gång Jonas kommer hit. Då får han lägga en dag till att åka runt och kika på hus.
Vi vill bo nära Internationella skolan gärna med gångavstånd. Skulle vi välja Brittiska så skulle barnen få åka buss oavsett vart vi skulle bo.
På fredagen åkte vi tillbaka till Shanghai och shopping! På kvällen åkte vi upp i en skybar. Ganska häftigt att sitta på 66 våningen och skåda lampor och skyskrapor, men jag tyckte det var läskigt....
Lördagen var ju resdag så då tog vi det lugnt fram till lunch och sen shoppade vi det sista. Vi åt en kinesisk buffé på hotellet innan vi åkte ut till flygplatsen vid 9 på kvällen.
Tills nu hade jag bara hört talas om vårdslösa chaufförer, aldrig blivit utsatt för de.
Man sitter ju bak utan säkerhetsbälte. Chauffören kör i ca 150 km/h, röker och pratar i telefon och är väldigt upprörd samtidigt som han kryssar mellan bilar...Jag såg framför mig mina två föräldrarlösa barn...
Vi kom fram välbehållna som tur var...
Det kanske var tur att bilturen var fruktansvärd för då blev den 8 timmar långa turbulensen i planet inte så jobbig, men tillräckligt jobbig ändå! Vet ju att det inte är farligt men det är så fruktansvärt obehagligt.
Tur det dröjer innan jag flyger igen....
Ja, tack för mig på ett tag då! Skriver om det händer något nytt om flytten.....
kram, kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar