Veckorna går otroligt fort och jag vet inte riktigt varför ....för det är ett ganska lugnt liv jag lever här.
Det har varit en händelserik vecka så jag tar det från början.
Jag vet inte om det är samma på alla expat ställen eller om just Nanjing är speciellt.
Ända sedan jag tog kontakt med svenskar som bodde här har jag blivit så väl omhändertagen!
Alla vill hjälpa och jag tror inte man hittar samma atmosfär någonstans i Sverige.
Kanske (och förmodligen) är det så därför att alla är i samma situation när man kommer hit som expats.
Och framförallt har man tiden här som man inte har i lika stor utsträckning i Sverige.
Och vad vill jag komma nånstans med detta (förutom att tacka alla så klart)?
JO, när min Ayi hastigt sa upp sig förra fredagen tog det inte lång stund förrän många skulle höra sig för om det fanns någon ayi utan jobb. Det löste sig så att en familj som var tvungen att lämna Nanjing lämnade sin Ayi. Och då kunde hon börja på tisdagen hos oss istället.
Än så länge verkar hon riktigt duktig och lagar god kinesisk mat.
På tisdagen var det även en "hälsa på dag" för Gustav i den klassen som han kommer gå i till hösten. Klassrummet är som ett stort lekrum!
När barnen hade bekantat sig lite med rummet var det dags för oss föräldrar att gå till ett annat rum för lite information. Gustav var med sina nya kompisar, fröken, klassassistenten samt klassens Ayi i ca 40 minuter. Det hade gått bra, men han hade varit lite ledsen...
Efter besöket i skolan gick vi direkt till Emma. Där skulle svenskfikat vara denna gången. En gång i månaden träffas vi svenskar som bor här i Nanjing. Som jag skrev innan så är det en väldigt speciell situation för oss som bor så här och man delar så väldigt mycket med varandra. Både glädje och sorg. Som vanligt så var det mycket trevligt och när jag gick därifrån så kunde jag bara konstatera att det är som ett enda stort SLÄKTKALAS!
På torsdag morgon var det något som heter Swim-Gala på skolan. Det innebar att barnen tävlade i vatten. Hugo fick bl a plocka bollar, plocka ringar från botten, sparka sig till andra sidan med en flytplatta. Det gick bra och han hade kul. Eftersom Jonas hade sin invigning så lämnade jag honom på morgonen och då blir han helt förkrossad när jag ska gå. Han blev glad när han såg mig vid bassängkanten, men bröt ihop när jag och Gustav skulle gå hem igen....Det är jobbigt att lämna honom så, men jag vet att han trivs i skolan och sina klasskompisar.
Så här ser Hydroscand i Nanjing ut!
Invigningen blev mycket lyckad och Jonas tal gick bra. Eftersom Jonas har förberett invigningen har vi inte sett så mycket av honom senaste veckan. Skönt att ha honom hemma igen!
Detta är svårt att förstå tror jag för dem som inte bor så här: När det kommer leveranser från Sverige med sånt man känner igen så fylls man av enorm lycka! Bara detta med "svenskt" kaffe! Jag njuter varje kopp jag dricker nu! Helt otroligt vilken känsla! Jonas hade "beställt" från en av dem svenskar som kom på invigningen. Mycket uppskattat!
Dessutom kom det ett paket (helt oväntat) från en av Hugos kompisar i Sverige, Mosås. Algots pappa går samma kurs som Jonas chef som tog med paketet till Hugo. Riktigt roligt och Hugo blev jätteglad!
På fredagen åkte Jonas till Shanghai med svenskarna från Hydroscand. Han kom hem på lördagkväll. Eftersom det är mer regel än undantag att det är 25-30 grader varmt så fyllde vi poolen på lördagen och hade en trädgårdsdag. Vi åt lunch ute och det var hur underbart som helst!
Söndagen ägnades åt leksaksshopping. Vi åkte till Golden Bridge Marknaden som jag hade besökt med Marie på onsdagen. Där hittade vi billiga leksaker.
Även fast det är varmt och skönt här ska det bli skönt att komma till Paradiset. Den 18 juni är jag och pojkarna på svensk mark igen och om tre veckor blir det soffhäng med bästaste Douglas!!!!
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar