Japp, detta är det senaste tillskottet i familjen! En eldriven vespa. Och NEJ...ingen åker utan hjälm..
Fredag den 28 september
Hugo och Gustav leker som vanligt och inte vildare än vanligt, men plötsligt ligger Hugo på rygg och har ramlat. Han gråter och jag sätter honom i soffan. Plockar ut ett korvpaket från frysen och håller mot bakhuvudet som han slog i golvet. Efter 10 minuter säger han att han börjar se suddigt. Ja, ni fattar va?! Man blir ju något hispig som förälder i det läget och inte mindre när man bor så här. Jag ringer till Jonas som precis hade kommit till ett möte som (tack och lov) blivit försenat. Det är ju inget annat att göra än att ringa SOS International akutnummer. Där får jag prata med en läkare i Peking som också bokar tid så fort som möjligt nere på kliniken här i Nanjing. Jonas vänder hem och tar med sig Hugo.
Nere på kliniken inväntar läkaren och efter undersökningen blir det transport till ett närliggande sjukhus för ct-röntgen. Nu mådde Hugo som sämst. Kräkte hela tiden fast det inte fanns nåt kvar att kräka upp.
Jonas beskrev röntgen som löpande band princip. Patienterna låg på rad och skjutsades in en efter en. Inget röntgenskydd heller att tala om. Eftersom Hugo inte ville titta uppåt så fick Jonas vara kvar inne hos honom. Men ingen skyddsväst som man brukar få i Sverige.
Efter röntgen blev det transport tillbaka till kliniken.
Hugo slumrade till en stund och när han sedan vaknade så var han hungrig. Då fixade dem på kliniken hamburgare, pommes och cola från hotellet bredvid.
Först ville dem bara ha kvar Hugo en timme för observation men under den timmen ändrades detta till ett dygn.
Då började arbetet med att hitta ett sjukhus som dem kunde övernatta på.
Vi fick välja mellan ett sjukhus i Shanghai (en bilresa på 4 timmar) eller ett sjukhus i Nanjing. Nackdelen med att välja ett i Nanjing var att OM det skulle bli kritiskt så är det ju som sagt 4 timmars bilresa. Det hinner hända väldigt mycket på dem timmarna.
Vi tyckte att Hugo var såpass bra att vi valde ett sjukhus här i Nanjing.
En megastor skillnad på att hamna på sjukhus i Kina och på ett sjukhus i Sverige är att här i Kina får du tillgång till ett rum och läkarvård övrigt ingår ej. Alltså man får själv ta med sig toalettpapper, vatten, mat och sängkläder.
Jonas chaufför fick åka till McDonalds och fixa det som behövdes.
Hugos lilla hjärna
Detta var ambulansen. Inga bälten och den körde med blinkande ljus och ljud hela vägen.
I Sverige om en ambulans vill köra om så kör man ju åt sidan i möjligaste mån men här blir ambulansen istället prejad av privatbilister. Ingen respekt här inte....
Jag och Gustav åkte ner på lördag lunch och stannade tills överläkaren hade sagt sitt. Vid 16- tiden var vi alla på väg hem igen! Lycka!
I väntan på överläkaren.
Som 6-åring är det vääääldigt svårt att förstå att man inte får göra vissa saker. Hugo kunde inte förståååååå varför han inte fick spela spel på Ipaden. Inte helt ok att heller titta på film men kortare stunder tillät vi att han faktiskt fick titta lite på film...Allt för husfridens skull.
På måndagen åkte vi bil till Shanghai för att hämta min mamma och pappa som kom med flyget från Sverige.
Eftersom det är en stor helg för kineserna. Dem firar Moon festival, Mid-Autumn Festival. Det är många kineser som åker till sina släktingar och därför fanns det inga tågbiljetter att få tag på.
Detta med trafiksäkerhet är inte Kinas starka sida.
Alltså mycket kan jag tycka är konstigt med kineser och deras kultur men vad är det som säger att min västerländska kultur fungerar så mycket bättre? Det är väl egentligen vad man är van vid?
I allafall, en sak som jag inte tycker är ok är att dem inte verkar ha bilstolar till sina barn.
Och väldigt bristfällig bältesanvändning. Dem packar in sig i bilarna som om dem ska åka 20 km/h och då skulle det säkert fungera hyffsat om en krock skulle inträffa.
MEN kör man i 120 km/h och krockar OCH dessutom har barn i knät i framsätet. HUVVA!
Vi såg en hel del barn som satt i knät utan bälte och gärna i framsätet och tyvärr körde vi förbi några bilolyckor också. Dessutom är det fyrfiliga motorvägar men ingen snabbfil eller slöfil utan man kryssar hej vilt mellan alla filerna och tutar för att visa att "här kommer jag".
Nöjd och glad kille
Resan hade gått bra trots förseningen i Köpenhamn och dem var glada att vara framme. Och vi var jätteglada att dem kom hit. Vi tog det lite lugnt och åt hotellets goda buffé på kvällen och lite Happy hour med ost, kex och vin....
Efter frukosten på tisdagen begav vi oss till Science och Technology museum. Att vi inte skulle vara ensamma visste vi eftersom kineserna hade lov. Det var hur häftigt som helst! Vi hade kunnat gå där hur länge som helst men det var väldigt mycket folk och det var svårt att se överallt. I närheten av museet finns en fakemarknad och den besökte vi naturligtvis
Gick man bakom duken så var man med i filmen!
Häftig arkitektur
Mormor hade med sig pyssel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar