Speciellt nu när det inte är så mycket annat som upptar ens liv som jobb t ex.
Om du skulle dö i morgon (hemska tanke men tänk om...), hur skulle dina närmaste komma ihåg dig?
Livet bara rullar på utan att man reflekterar hur man uppfattas av andra.
Gustav älskar att leka med mig. Han frågar mig direkt på morgonen när han vaknar om vi inte kan leka när han kommer hem från skolan och direkt han kommer hem frågar han igen...och igen...och igen...Och vad jag allt som oftast svarar?...Jag ska bara fixa mellis först.....jag ska bara hjälpa Hugo med läxan först...jag ska bara skala potatisen först.... Även om vi leker kanske en halvtimme om dagen så räcker det inte enligt Gustav för han tycker det är såååååå roligt!
Han kanske skulle komma ihåg mig som mamman som bara skulle göra det och det först.....
Hugo skulle nog komma ihåg mig som den otekniska, matterädda, omtänksamma och stolliga mamman. Han tror att jag inte kan fixa tekniska prylar men sanningen är den att det kan jag visst men Jonas är så mycket bättre än vad jag är så därför får han fixa såna saker.
Matte har aldrig varit min starka sida och tyvärr beror det på stor del på att min lärare inte alls var pedagogisk och gjorde varje mattelektion till ett rent h-vete. Jag är otroligt glad att jag gift mig med ett mattesnille så Hugo kommer få den hjälp han behöver i framtiden. Redan nu märks att han tycker matte är roligt och är riktigt duktig på det.
I morgon fyller jag 40 år. 40! Jag tycker det är ganska jobbigt. Men det är ju så det är. Vare sig jag vill eller inte så blir det så. Förutom att jag inte är nöjd med hur jag vill se ut (blir man nånsin det?) så är jag nöjd med vad jag har åstadkommit hittills. Jag ska försöka att tycka om mig själv mer och leva lite mer här och nu.
I veckan har jag också grubblat på varför kineserna är som de är (igen). Hur ska jag förklara för er hur det är att bo här? Det är verkligen inte som att vara ledig i Sverige i 2 år. Det är så svårt att förklara varför det är så tufft att bo här. Om man samlar ihop en miljon 10-åringar och låter de styra en stad så kanske vi börjar närma oss...;)... Kineserna är inte stöddiga eller otrevliga utan väldigt naiva. Tänk dig Legoland och där 7-åringarna tar körkort. Där har vi gatorna i Nanjing...;) . Ett ordnat kaos som för oss västerlänningar liknar en fullständig katastrof! Jag blir alldeles matt att tänka efter hur det är så vi får ta detta i olika kapitel. Nästa kapitel kommer i nästa inlägg;)
I lördags fyllde Hugo 8 år. Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen! Han ville ha kalas för några vänner på ett litet bageri här i närheten. De bakade och hade trevligt i 2 timmar.
Ha det så gott kära ni!
ps: Imorgon gör jag som Sharon Stone....Jag låser in mig i badrummet med en flaska champagne...:))ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar