Smatterband och Starka människor!

Hej!
Nu är vi på kinesisk mark igen och vi som trodde vi hade flytt raketer och smatterband misstog oss grovt!
I morse vaknade vi strax efter sex av bombardemang som heter duga! Tydligen firas det idag nåt som heter Lantern festival. Och då smälls det så det ekar mellan husen. Som tur är har vi inte lättväckta barn utan nu på kvällen sover de sött när huset håller på att förflyttas.....

Jag ska väl berätta om veckan?

På måndagen var det ju resdag men eftersom planet inte gick förrän halv 2 på natten så kunde vi ta det väldigt lugnt på dagen och bad och sola som vilken annan dag som helst. Vi försökte verkligen kram ur varenda liten stund på semestern. Vi åt gott på kvällen på hotellets restaurang och barnen fick säga hejdå till Bernie och Lollo.

En kvinna stoppade oss på väg till hotellrummet och frågade om vi var bekanta till deras vänner som de nyss hade besökt på en annan del av Thailand. Så var det! Trevligt och skojigt!

Barnen somnade gott och vid 23-tiden var det dags att åka till flygplatsen. Inte helt lätt att få liv i de, men det gick och de var såååå duktiga! Vi visste sedan tidigare på kvällen att planet var försenat med ungefär 1 1/2 timme. Kul att sitta på en hysterisk flygplats mitt i natten med trötta barn...NOT! Klockan tre lyfte planet och då visste vi ju att vi skulle missa anslutningsflyget från Guanzhou till Nanjing. Turen i oturen var att även det planet var försenat eftersom det var SNÖ fall i Nanjing. Så vi fick till och med sitta och vänta ett par timmar.

Det är nu jag ska berätta om mina starka människor. Ni har det säkert också...eller inte... Iallafall! Jag plockar fram mina människor när jag känner mig obekväm, rädd, borde nog när jag är arg också men det hinns liksom oftast inte med att tänka logiskt. När jag sitter på ett flygplan mår jag aldrig bra. Jag sitter på helspänn och får nästa lite panik när det är turbulens eller antydan till turbulens. Då plockar jag fram först och främst min mammas moster Gunhild. Hon lever tyvärr inte längre men när hon gjorde det så var hon (i mina ögon) den modigaste och tryggaste människan man kunde hitta tror jag. Eftersom hennes man var sjöman så levde hon ofta ensam ute i ett litet fiskesamhälle. Hon hade ju sina vänner omkring sig men ofta var det nog ensamt och mörkt. När jag inte känner mig trygg plockar jag fram henne och tänker. Vad skulle Gunilla (vi kallade henne det) gjort i detta läget? Och hux flux så blir jag lugn...Ibland plockar jag fram min morfar också...Han levde också ensam eftersom min mormor dog alldeles för tidigt. Jag hann aldrig träffa henne. Morfar var en stor trygghet när jag växte upp. Jag gick till honom efter skolans slut och åt mellis där....Fransbröd med champinjonstuvning..
Är det nån som har andra bra knep att ta till vid flyrädsla? Jag tar åksjuketabletter. Och det hjälper mot illamåendet men inte mot stressen jag känner. Jag VET att sannolikheten att störta är minimal och det är inte det jag är rädd för utan mer obehagskänslan när planet vinglar till...Svårt att förklara....

Iallafall....Hem kom vi och jag hade jättesvårt att hålla mig vaken när vi kom hem. Vi var hemma i huset vid lunchtid och jag tror att jag somnade på soffan vid 14 och vaknade vid 16...;))

Jonas jobbade onsdag och torsdag och jag och barnen tog det väldigt lugnt. Vi träffade en nyinflyttad svensk familj på onsdagen. Deras äldsta flicka ska gå i samma klass som Hugo och de fann varandra på en gång. Deras yngsta tjej är lika gammal som Gustav och de stängde in sig på hans rum och lekte riktigt bra!
Trevlig familj som bara bor två gator ifrån oss dessutom.

På fredagen fick vi en 7-åring i familjen! Tänk att han är så stor....Svårt att förstå. Han hade en riktig bra dag! Tur att han var ledig på sin dag så han kunde ha kalas för sina kompisar på eftermiddagen.
Det var nio barn sammanlagt här hemma och det märktes knappt!

På lördagen skulle vi ner till tygmarknaden och prova våra kläder som vi beställt. Vi ska på bal på lördag och då är det smoking och balklänning som gäller. Tror skräddaren har haft fullt upp eftersom min klänning såg vi inte röken av och Jonas och Thomas bara fick prova fragment av en smoking.
Skräddaren gjorde iallafall tummen upp att vi skulle bli nöjda och allt skulle vara klart på torsdag eftermiddag.
Det är ju bara att hålla tummarna;))
Sen åt vi på Blue Frog. Mycket gott och framförallt barnvänligt.

Så gott de sov precis innan taxin skulle ta oss till Phukets flygplats.

Gladaste 7- åringen på planeten tror jag

Kalas med fina vänner!