Måste man Hata för att Älska?

Livet är skört.

Förra veckan blev vi varse om att en situation lätt kan ta en annan vändning. Mer om detta lite längre ner.
Tänkte berätta om veckan i sin helhet först.

I måndags kom då ääääntligen Jonas tillbaka till Nanjing igen! Som vi har längtat! 
Men det är så lustigt hur man är vänjer sig….Det första dagarna när han är borta känns det otroligt jobbigt och det blir som en stor sorg i kroppen. Jag funkar inte normalt och blir ofta sjuk. Inget undantag denna gången. Efter några dagar går man in i nån "överlevarinstinkt" och allt bara fungerar på rutin och tiden går fort…Så när han kommer tillbaka rubbas rutinerna och det blir nästan jobbigt några timmar…..Knepigt va? Det var i alla fall sista gången han är borta så länge när vi fortfarande bor i Kina. 

Tisdagen började med regn och jag som skulle följa med till Purple Mountain och titta på Plumblossom… Men regnet upphörde på vägen dit och förutom att stenarna som vi gick på var hala så blev det en perfekt tur! Det är så otroligt vackert i bergen och jag hoppas vi hinner ta med våra gäster dit som kommer på söndag.

Veckan flöt på och på lördagen var det Earth Hour på skolan. Vi träffades först på den italienska restaurangen tillsammans med flera andra svenska familjer för att sen gå till skolan. Det hände väl inte så jätte mycket där och barnen var trötta och ville gå hem så vi var inte så långvariga där…
Jonas åkte med de andra männen till Blue Marlin för att röka lite cigarr….


Måste man Hata för att Älska?
Jag måste bara ta upp det hemska som har hänt i Sverige i helgen. En supporter till fotbollslaget Djurgården dör till följd av slag och sparkar av flera Helsingborgssupportrar. Jag finner inga ord och det känns så meningslöst. Det är fantastiskt att supportrar i hela Sverige, oavsett vilket lag man tillhör, sluter upp kring detta. 
Men handen på hjärtat….Är det någon som är förvånad att det händer? Det finns alltid avarter och ärligt talat så vet jag inte hur mycket fotboll som är involverade i huliganbråk. Men även på läktarna under en match hörs från vuxna människor inte så väl valda ord. Och hur ska då våra barn och ungdomar veta vad som är rätt och fel? Det skriks Hata …….Domarj-vel m.m…..Tänk om lärare i skolan skulle bete sig så..? Alltså vad jag menar är att på alla arenor (i skolan, ICA, sportarenor, m.m) har vi alla vuxna ett ansvar att lära de som växer upp hur man beter sig. Som AIK sa: Idag tar vi bort Hata, hata, hata Göteborg för att visa respekt….Men hur blir det imorgon? 

Vi fortsätter på fotbollstemat…..
I söndags var Jonas med och spelade avskedsmatch för ett par fransmän som flyttar i vår. Jag och barnen var och tittade på. Gustav var på ett annat ställe på skolan och lekte och Hugo hade fått tillåtelse att gå hem och hämta en sak. Jag hade precis tittat till Gustav när jag ser Jonas sitta bredvid planen med en hoper av människor runt sig. Jag ser på en gång att det är inte ett rakt pekfinger som han har på sin högerhand. Det såg otäckt ut. Jag cyklar hem för att hämta alla hans papper och pass och hoppas jag hittar Hugo på vägen. Gustav stannar hos Monica på skolan. När de ringer till SOS säger de att det går inte att operera här i Nanjing utan det blir en 4- timmars bilresa till Shanghai…Jonas kommer iväg till SOS (för att träffa en doktor) och jag och barnen ( jag mötte Hugo) ilade hem för att packa en liten resväska…Denna gången glömde vi inte lakan och toapapper ;). 

Väl på SOS säger doktorn att det tar för lång tid till Shanghai eftersom det är ett öppet sår. Det måste opereras inom 4 timmar. Så istället för Shanghai blir det ett lokalt sjukhus här i Nanjing. 
De röntgar och ser att ingenting är brutet så ingen operation behövs! Det är ur led och måste läggas rätt.
En kinesisk doktor gör detta utan att Jonas hinner blinka..I Kina är det inte så vanligt att man använder bedövning så Jonas får säga till annars hade doktorn sytt ihop utan bedövning….

En gipsskena i tre veckor ungefär blev resultatet av detta. På fredag ska han (vi) till en doktor i Shanghai för att kolla upp så allt är ok….Det var ingen som tittade om alla ledband var ok här i Nanjing så vi hoppas det inte är något fel.
Ni kan ju bara föreställa er hur handikappad man blir med hela höger hand i gips…En hel del som blir komplicerat….

Nu ser vi fram emot att få besök av Jonas syster Emma och hennes man Johannes!

Motionsblogg

Gustav och hans kompisar i K1 uppträdde på storsamlingen i fredags. Blir lika imponerad varje gång. De är bara 5 år och har redan scen-vana. Gustav fick t om säga Just imagine! i mikrofonen.